På äventyr bland alligatorer och milkshakes - Föräldrar & Barn nr. 3 - 2016

I dag dyker det senaste numret av tidskriften Föräldrar & Barn upp i butikerna. I detta nummer (nr. 3 - 2016) kan du bland annat läsa flera intressanta artiklar på temat barn och sömn, samt en bra artikel av Jesper Juul rörande värdet av att våra barn får ha det lite tråkigt ibland. I tidningen kan du även läsa min artikel som handlar om den månadslånga resa jag och familjen gjorde i höstas genom ett äventyrligt Everglades Florida.

Hoppas du får en skön lässtund i den fantastiskt varma majsolen, och hör gärna av dig om du har funderingar kring artikeln och vårt äventyr. Inom kort kommer flera inlägg att publiceras här på bloggen som visar mer av hur vi hade det under höstens USA-tripp.

För att se mina övriga publicerade artiklar i tidningen, klicka HÄR.

In English

I kanot längs Black Canyon

Foto: H. Lück

.

.

Foto: H. Lück

.

Foto: H. Lück

.

Plats: Black Canyon, USA

Tid: 4 dagar under oktober månad

.

Vi är ett glatt gäng som bilar 6 timmar nordväst från Tucson upp till Staten Arizonas hörn som gränsar till Nevada. Vi sjösätter våra kanoter och paddlar uppströms längs Coloradofloden genom Black Canyon som är en förlängning av Grand Canyon med Hooverdammen som avdelare. Under helgen stryper man flödet från dammen vilket gör det överkomligt att paddla uppströms, i jämförelse med vardagarnas krav på ett större el-genererande flöde på vattnet. Efter en dags krävande kamp mot flodens krafter slår vi läger, halvvägs framme vid Hooverdammen. Vi behåller vår lägerplats även dagen därpå och fortsätter upp till Hooverdammen som vilken är en mäktig syn, speciellt sett från en liten kanot. Det är även intressant att se byggnationerna av den ännu ej färdiga bron som kommer löpa parallellt med dammen. Då och då gör vi små strandhugg och vandrar upp och klättrar i bergen där vi får uppleva exotiska miljöer. Ett avslappnande och uppskattat inslag under denna tripp är de varma källorna med mycket varmt vatten som strömmar ur berget på olika ställen. Vi hittar även en ”bastugrotta”, en lång grottgång som löper in i berget. Där inne är det mörkt, fuktigt och mycket varmt. Flodens klara vattnet är kallt vilket ger en ovanligt låg temperatur under våra nätter i Black Canyon. Den sista dagen packar vi ihop vårt läger och beger oss nedströms tillbaka till vår bil. Det djurliv vi fått uppleva på nära håll under denna tripp är bergsgetter, fisk och ett rikt fågelliv. Jag är mycket tacksam för att ha fått denna vackra naturupplevelse, bra väder och glada reskamrater.

Vänligen läs mer på vår nya hemsida jonasvildmark.com 

In English

I kanot längs Chocolate Mountains

.

Foto: K. Kacerek

.

.

.

Plats: Chocolate Mountains, Cibola National Wildlife Refuge, USA

Tid: 3 dagar under november månad

.

Chocolate Mountains ligger längs Coloradofloden i Cibola National Wildlife Refuge. Coloradofloden utgör en naturlig statsgräns mellan Arizona, Californien och Nevada. I söder i Yumaområdet paddlar jag och några vänner kanot nedströms längs Coloradofloden med Arizona på den ena stranden och Californien på den andra. En häftig upplevelse, på Californiensidan är det grönt med palmer och gräs medan Arizonasidan bjuder på rödbrunt ökenlandskap. Dessutom är det en timmes tidsskillnad beroende på vilken strand jag står på. Detta är en mycket vacker paddling på totalt 57 km. Solen värmer skönt och de svalkande doppen vi med jämna mellanrum tar i den fiskrika floden är uppfriskande. Detta område skänker en stor hemfrid åt över 200 olika fågelarter. Jag lyckas se bl.a. kanadagås, stor blåhäger och vit pelikan. Detta är nog den mest avslappnande vildmarkstipp jag gjort här i USA. Tacksam för att jag får umgås med mina vänner i denna magnifika miljö.

Vänligen läs mer på vår nya hemsida jonasvildmark.com


In English 

Haigler Creek

.

.

.

.

.

Plats: Haigler Creek, Tonto National Forest, USA

Tid: 4 dagar under september månad

.

Det är en het fredag i september och min stora expeditionsryggsäck är nu omsorgsfullt packad. Jag kastar mig på min longboard och rullar ner till mötespunkten i Downtown Tucson, där jag sluter upp med mina reskamrater. Vi har tränat tillsammans inför denna tripp under en tid och har lärt känna varandras egenskaper mycket väl vid det här laget. Vi är åtta personer i gruppen som skall korsa den otillgänglig canyonen Haigler Creek. Vanen mullrar iväg i nordostlig riktning, klockan visar 15:00. Stämningen är på topp och vi är alla förväntansfulla inför vårt stundande vildmarksäventyr. Efter sex timmars slingrande längs småvägar, allt längre ut i ingenstans, når vi vårt första delmål, Hellsgate Wilderness, Tonto National Forest, Arizona. Det har redan hunnit bli kolsvart ute i skogen så pannlampan får hjälpa till att bädda fram sovsäcken för en vacker natt under stjärnorna. Schakalerna ylar mig till sömns och i morgon väntar en tidig start!

Stekande sol och svalkande vatten
Efter frukost och en sista packningsrationalisering inom gruppen, säger vi farväl till vanen och dess förare som skall möta oss på andra sidan canyonen om några dagar. Redan från start lämnar vi allt som kan liknas vid stigar och tar kompassriktning genom ett snårigt parti för att komma till vattendraget som vi skall följa. Haigler Creek är en del av Tonto Creek och är en flod, i en dalgång, som skiftar mellan å och kanal. Eftersom det område vi sakta tar oss fram i troligen inte beträtts av människor tidigare finns inga stigar. De branta bergsväggarna i dalgången tvingar oss att följa floden. Den största delen av tiden spenderar vi vadandes och simmandes i det +15°C vattnet. Det svala vattnet är dock uppfriskande i den stekande solen. Lufttemperaturen ligger strax under +40°C. Det bruna vattnet är en livlig boplats för många spännande individer; imponerande vattenspindlar, kräftor, ormar, fiskar, iglar med flera. De få stunder som vi vandrar på land bjuder även på ödlor, grodor, fåglar och pigga insekter. Gruppen består av ett trevligt gäng som alla har erfarenheter av vildmarksaktiviteter och vi har alla vid det här laget mycket god fysik. Vi känner oss väl förberedda och vi hoppas att vi tolkat Tonto Nationalparks Rangers rätt med avsikt på deras uppskattning om hur lång tid vi behöver för att fullfölja denna tripp. Vi har planerat detta som ett tredagarsäventyr.

Magiska nätter under stjärnorna
Efter ett antal mils vandrande, vadande, simmande och repellerande (vid vattenfall nyttjar vi klätterutrustning) genom fantastiskt vild miljö slår vi åter läger för natten, nu i en vacker glänta som mycket riktigt ligger där vi hoppats på enligt våra kartor. Byte till torra kläder och ett varmt mål mat gör att man somnar snabbt under den förföriskt vackra fullmånen.

Ej enligt plan
Färdigpackade hälsade vi morgonsolen välkommen då hon tittar upp bakom bergen och fortsätter vår färd. Planen är att vi denna eftermiddag skall möta upp med vanen, vid upplockningsplatsen, på andra sidan bergen. Men i takt med att timmarna går inser vi att den tidsuppskattning vi fått av nationalparkens personal inte är realistisk, trots att vi håller ett så högt tempo som säkerheten kan tillåta. När vi kommer fram till den plats där vi planerat klättra upp ur canyonen har det redan börjat skymma. Eftersom man inte vill klättra i berg i mörker så beslutar vi att tillbringa en extra natt ute i det vilda. Tillsammans med två av mina kamrater gör vi ett försök att få mobiltelefontäckning genom att klättra upp för en närliggande höjd, och meddela detta avsteg från ursprungsplanen. Men ingen av våra telefoner är brukbara i denna gigantiska sänka vi befinner oss i. Vi blir inte förvånade, men vi ville ändå göra ett försök, då vi förstår att de där hemma snart kommer börja bli riktigt oroliga då vi ej dyker upp enligt planerat. För att få en så tidig start som möjligt på morgondagens klättring säger vi godnatt tidigt.

Nervkittlande klättring med blöt packning
Det återstår en sista simning för att nå vår tänkta klätterled, vilket gör att vi möter soluppgången trampandes vatten. Väl uppe ur vattnet följer en mycket brant klättring som kräver koncentration och lugn. Det sista vi nu behöver är skador från kaktusarnas taggar, den vassa klippstrukturen eller i värsta fall... ett fall (!). Väl uppe kan vi triumferande konstatera att vi träffat rätt; där har vi stigen som vi planerat nå. Detta är det första spår av mänsklighet vi sett på nästan fyra dagar. Den tunna luften och det faktum att den heta solen nu faktiskt torkat våra kläder börjar sätta sina spår på gruppen. Tröttheten avhjälps dock av syskonligt delande av det lilla dricksvatten vi har kvar. Då vi nästan ett dygn sena, kl. 13:00, når den planerade mötespunkten möts vi av glädjerop och kramar. Efter avblåsande av räddningshelikopter och vätskepåfyllning beger vi oss till närmsta by för ett efterlängtat restaurangbesök. Våra nyvunna rövarhistorier diskuteras flitigt och glatt. Under den följande sex timmar långa bilfärden hem till Tucson konstaterar vi tacksamt vår glädje för att vi helskinnat fått ett så fantastiskt vackert minne för livet. Nu stundar nästa utmaning; att förklara för våra oroliga nära och kära vart vi hållit hus.

Lärdomar
En av de största lärdomarna jag vunnit från denna tripp är att man alltid får ta andras tidsuppskattningar, vad gäller förflyttning i terräng, med en stor nypa salt. Samt att alltid lägga på någon dag extra i tidsplanen då krävande strapatser stundar. Sen lärde jag mig onekligen att man är konstant blöt då man kör canyonering!  :)

Du som är knivintresserdad kanske har sneglat på vad det är för kniv jag bär på mitt bälte på bilderna. Om du vill ha svaret så kan du klicka HÄR.

Vänligen läs mer på vår nya hemsida jonasvildmark.com


In English

Mount Lemmon

.

.

 Foto: a friend

. Foto: a friend

 

.

Plats: Mount Lemmon, Pusch Ridge Wilderness, USA

Tid: 1 dag under augusti månad

.

Buickens V8:a får jobba hårt i Arizonas +40C värme längs den slingriga uppförsbacken mot vandringsleden som skall föra oss upp mot Marshall Saddle. Ju högre upp vi kommer på berget svalnar klimatet och ökenlandskapet byts mot något man skulle kunna likna vid ett svenskt skogslandskap. Vandringsleden stiger kraftigt men ryggsäcken blir allt lättare i takt med det nödvändiga vattenintaget. För inte allt för länge sedan eldhärjades denna sida av berget vilket vi kan se tydliga spår av. Väl uppe på toppen, 2791 m, möts vi av en magnifik utsikt som gör att vi dröjer länge och njuter av de mäktiga vidderna. Vi blickar ner över Tucson från nordost.

Väl nere vid bilen igen är det dags för dennes jobb att föra oss ned mot heta Tucson igen, denna gång är det bromsarna som får visa vad de går för.

Vänligen läs mer på vår nya hemsida jonasvildmark.com

In English

Kings Canyon Trail

.

.

.

.

.

Plats: Kings Canyon Trail, Saguaro National Park, USA

Tid: 1 natt under september månad

.

Efter att försäkrat mig om klart väder och fullmåne begav jag och mina vänner oss till foten av Tucson Mountains och parkerade vår bil på Sonora Desert Museums parkeringsplats. I takt med att vi justerade vår lätta packning började den värmande Arizonasolen gå ned i horisonten. När vi började vandra längs Kings Canyon Trail uppför berget blev det helt svart en kort stund innan fullmånen började stiga över bergen. Tyst vandrade vi uppför den branta stigen samtidigt som man kunde höra hur nattens djurliv vaknade till liv i det ljumma mörkret. Insekter, tarantellor och skallerormar var inte blyga i mörkret bland alla mäktiga kaktusar. Från bergets högsta punkt Wasson peak på 1428 meters höjd fick vi njuta av en magnifik utsikt över Tucsons stadsbild samtidigt som vi tog en välförtjänt återhämtningspaus. Vandringen tog totalt åtta timmar vilka rättfärdigade en skön sovmorgon.

Vänligen läs mer på vår nya hemsida jonasvildmark.com

 

In English