Koordinater: Lat: 59.75041, Lon: 17.91107
Tid: 1 dag under september månad
Nu har det gått en vecka sedan den ståtliga bocken överlistade mig ute på ängen. Denna morgon är jag på plats tidigare och hoppas på bättre chans. Klockan är 05:00 och det är mörkt då jag tyst trycker igen dörren på pickupen och smyger ut på den dimmiga ängen. Med ens hör jag ett djur galoppera tätt förbi mig i mörkret och jag försöker smyga ännu lugnare för att ej skrämma bort fler djur som kanske väntar i mörkret. Jag smyger ut till stället på ängen där jag sist såg bocken och slår mig till ro för att njuta av nattens ljud. Snart kommer solen att gå upp och det känns bra att redan vara på plats.
Då dimman lättat hjälpligt reser jag mig sakta upp för att se om ängen vaknat till liv. Två morgonpigga rådjurshonor betar vid ängskanten, men ingen skymt av bocken som jag hoppas finna igen.
Efter en fridfull stund ute på ängen bestämmer jag mig för att prova min lycka längre in i skogen istället. Det är en fantastisk känsla att sakta, steg för steg, ljudlöst få ta del av hur skogen vaknar av solens efterlängtade strålar. Förutom allt fågelliv ser jag spår av älg och rådjur, men ingen skymt av bocken. Dags att avsluta detta morgonpass och tacka för denna gång.
Den ståtliga bocken fortsätter att hålla mig på halster och då kvällen kommer kan jag inte hålla mig från att återvända till bockens revir en tredje gång. Höstens kvällssol gör mig knäsvag av omgivningens skönhet. Solen står allt lägre på himlen och de två rådjurshonorna välkomnar mig ännu en gång genom att mumsa i sig av grönskan uppe på septemberängens norra delar. Jag smyger närmre och hoppas på att bocken skall finnas i närheten, men det börjar skymma allt mer och jag väljer att gå tillbaka för att skanna av den södra sidan innan jag packar ihop för dagen. Då upptäcker jag ett djur på distans... kan detta vara "min" bock?!
Min handkikare lyckas ej uppfatta vilket djur det är på detta långa håll så jag börjar smyga ut mot rådjuret längs ängskanten. Då dyker plötsligt en älgko med två kalvar upp på ängen, de är på väg rakt mot mig. Mäktiga djur att beskåda men jag bli tvungen att röja mig då mitt mål, innan mörkret faller, är den hemliga individen längre bort. Älgarna viker av in i skogen igen men rådjuret skräms turligt nog ej av detta. Tillslut är jag så nära att jag kan konstatera att detta ÄR bocken jag söker. Han står dock och betar precis vid markgränsen och jag vill ej upprepa mitt misstag genom att skrämma iväg bocken ännu en gång. Denna gång väljer jag att stanna där jag är och istället försöka locka till mig bocken. Jag lyckas och han kommer nu nyfiket trippande åt mitt håll. Tiden står stilla och jag fokuserar på nuet. Till slut står min efterlängtade bock mitt framför mig, bredsida och bara 25 meters avstånd. Solen försvinner bakom trädtopparna och jag måste ta ett beslut... skjuta eller inte skjuta? Jag vill ej orsaka ett eftersök i mörker! Men jag har bra sikt och ett självklart skottläge så en sekund senare smäller det. Bocken faller ihop på plats och det är med tacksam respekt jag närmar mig det fällda viltet för att visa min uppskattning.
Vilken jaktvecka! Jag får en obeskrivlig känsla av ödmjukhet då allt klaffar, när min hittills vunna jaktkunskap ger resultat samtidigt som naturen skänker mig erfarenhet och medvetenhet.
In English
